Crazy Cat Lady

När jag först började jobba på katthemmet, så var detta med vilda och skygga katter helt nytt för mig.

Man såg det som en utmaning, man ville så gärna visa katterna att det är bara kärlek jag vill ge dem.

Så jag måste berätta historien om Stinsen! 

Stinsen heter just Stinsen för att han är infångad vid Tågstationen.

 

När han kom in, frästa han, attackerade och bet och revs.

Han var riktigt ilsk, så fort jag tittade in i holken där han låg så gjorde han utfall.

Men jag gav mig inte, Berit på katthemmet är en underbar person att lära sig av hur man ska hantera skygga/vilda katter, hon är precis som mig, inte rädd för att bli biten eller riven. Är det det som krävs så gör det mig inte så mkt.

Det gör ont, men den smärtan går över.

 

Stinsen låg i sin holk iaf 6 månader och var ilsken och tvärarg på oss.

Vi fick efter mycket om och men flyttat in honom till en kattbur inomhus, men det var inte det lättaste.

Där satt jag på golvet, och försökte närma mig honom, lade min hand framför honom, blev biten och riven och han visade verkligen att han absolut inte ville ha ngn kontakt med mig.

Berit gjorde likadant, och efter några månader..... EN DAG HÄNDER DET.... 

En dag när jag satte mig på golvet, så kom han fram och buffade, pussades, och kunde inte få nog av kel, han skulle ligga i knät och tryckte sin mun mot min haka hela tiden, han kunde inte få nog. Där satt jag med Stinsen, som varit vildkatt i 6 år, aldrig fått kärlek eller omtanke, och tårarna rann på mig av glädje.

Så att folk säger att det inte finns hopp för vildkatter, det är skitsnack, det finns alltid hopp, finns det liv, finns det hopp!

 

Idag är han världens keligaste katt, och han får verkligen inte nog av kärlek. 

Bara man ger katten tid och tålamod och inte visar rädsla så får man en helt underbar, tacksam kärleksfull katt.

 

 

Idag köpte en Adventskalender till mina katter, med gottigt i varje dag till dem i december. De är redan ovanpå den och utforskar och är nyfikna. Den kostade 99 kr, inte alls dyrt, det är 24 burkar Gourmet Gold i den, så varje morgon får mina 3 pälsänglar dela på en sån burk. De kommer bli så glada. 

 

Igår hade jag så svårt att sova, satt uppe länge, och det märks på Nea, hon blir jätteorolig och springer runt fötterna hela tiden, och pratar och kollar läget, hon VILL att vi ska lägga oss i sängen så vi kan gosa och ha oss. Så till slut när jag gick in i sängen och lade mig, ja då sticker hon UNDER sängen och lägger sig i en av klädlådorna jag har där. Hon ville nog bara kolla läget den lilla prinsessan.

 

Samantha har hittat sin plats i köket just nu, jag tog tillfälligt fram min skrivare och satte på köksbordet eftersom jag oftast sitter där med min laptop, och hon hoppade upp och lade sig där med en gång, och hon fick JÄTTEKUL när jag satte igång och skriva ut mina papper, låg ovanpå och började utforska läget, vad det var som hände, och blev jätteintresserad, så hon hoppade ner och satte sig vid skrivaren..... Behöver jag säga att jag fick skriva ut det en gång till? Men det var det värt, hon hade kul och det var något nytt som hände för henne.

 

Tussi.... demonstranten... Hon sover.. sen när hon vaknar så går hon upp och skriker och har sig..Upp på diskbänken massa gånger för att dricka vatten ur kranen, men hon är lustig.. för hon slickar ovanpå kranen, så egentligen får hon inte i sig så mycket vatten. Och på kvällen gärna vid 23 tiden då är det tid för BUS, men så fort hon märker att jag lägge rmig så kommer hon och kräver sina två kuddar och ska sova. :) 

 

Törs jag ens tänka på att sätta upp julgranen? 

Förra året bestämde vi oss för att ha glitterfri gran, är så rädd att katterna ska få i sig lite glitter i magen, det kan sluta illa. Och Nea var ju väldigt intresserad av glittret så det åkte bort. Men den blev lika fin ändå :) 

 

Julklappar ja... Vad ger ni era katter i Julklapp?

Förra året fick mina en ny klätterställning, en STOR en! :) 

Detta året vet jag inte vad jag ska ge dem riktigt, jag får fundera på det. Men det finns ju en hel sjö av roliga julklappar till katterna!

 

Vi kanske kan tipsa varandra?

 

Men det blir absolut att de får varsin julstrumpa! 

 

 

 

Jag skaffade Tusse och Sotis när de var 13 veckor gamla.

De var helt bedårande!

Sotis sov hos mig och var så kelen och go, medans Tusse var den där lite farliga katten som alltid skulle visa att han bestämde minsann. Men ville han kela så kom han och kelade, och då kunde han inte få nog.

 

Jag hade haft dem ca 6 månader, sen födde jag min dotter.

Och allt gick så bra! Jag hade dem som innekatter.

Sotis låg gärna nere vid min dotters fötter i spälsängen och vaktade, var det ngn annan än jag som kom dit och skulle röra henne så visade han ragg och fräste som bara den, han vaktade henne. :)

Tusse skulle mer pussa på henne hela tiden.

 

När min dotter var 2 år så flyttade vi, där kunde katterna få vara ute.

Och det gick jättebra, tills en dag....

De kom inte hem, och jag letade och letade och var så förtvivlad, jag kunde inte sova eller koppla av för jag var så orolig att det hade hänt dem något.

Tiden gick, och efter några månader skulle jag åka ett ärende tll stan, och hade inte bilen den dagen, så det blev att gå till busshållplatsen, ngt jag aldrig gjorde annars.

När jag går dit och går förbi ett hus, så ser jag två katter sitter i fönstret i huset... 

Jag var tvungen att kolla en gång till, men jo... det var Tusse och Sotis!!

 

Jag gick och ringde på dörren, och det var en äldre dam som öppnade dörren, jag förklarade mitt ärende och sa att jag trodde det var mina katter som satt i hennes fönster, bad att få titta på deras öronmärkning.

Jag fick komma in, och hon bjöd på kaffe, och vilket kärt återseende det blev med Tusse och Sotis, de sprang fram till mig och gosade och kelade, det visade sig att den damen hade matat mina katter för hon trodde att de inte hade någonstans att bo. Och de hade fått lax, strömming mm.. så inte undra på att de bestämde sig för att flytta in till henne, och hon ville inte släppa ut dem, av rädsla att det skulle hända dem något. 

 

Hon visste heller inte vad öronmärkning var, men jag hade inte hjärta att ta med mig mina katter hem igen, de hade det så otroligt bra hos damen, de hade varsin egen fåtölj med Ullpläd, och hon borstade och tog hand om dem varje kväll de tittade på tv ihop. Och tom Tusse sov i sängen hos damen.

Hon fick adoptera dem, jag bodde ju bara 100 m bort, så jag kunde hälsa på dem när jag ville.

 

Jag kände att det var ett bra beslut, för de mådde så bra där, och hon var så glad i dem. Jag hälsade på dem ofta och de visade aldrig ett tecken på att de ville ut igen, så det kändes underbart bra.

 

I samma veva hittade jag Smulan, så nog finns det en mening med allting som sker. 

 

Tusse och Sotis - 1991

Nea kom till oss i April 2011.

 

Som jag anser det så var det ödet som förde Nea till oss.

Min älskade smulan som nästan blev 19 år fick somna in i april samma år förde oss samman. 

Historien om Smulan kommer i ett annat inlägg.

 

Men när Smulan fått somna in, så kände jag att det var tomt med bara två matskålar. Och jag hade sagt till min dotter att vi inte skulle skaffa någon ny katt än, men jag gick in i smyg på kattfotens hemsida, och min dotter gick in i smyg på samma sida, och vi bägge hade fått syn och fallit för lilla Nea, men jag gick i valet och kvalet. Men när kompisen från Sthlm hade varit inne på kattfotens hemsida och postat en länk med bild på Nea, så slog det mig. Vi MÅSTE åka ner och titta på henne, det måste vara någon mening med detta. Så jag talade om för dottern att okej, vi åker ner och tittar på henne, men vi tar inte hem henne med en gång. 

Jag ringde Lotta på kattfoten, och Nea var tingad :(

Jag ringde några dagar senare, och då sa Lotta att vi kunde komma ner och titta på Nea,för de som tingat henne hade inte bestämt sig än, så vi åkte ner en Lördag. Och jag föll med en gång. Det var min lilla Nea. Så vi fick henne, lyckan var stor!

Så samma dag vi åkte för att hälsa på henne, så fick hon följa med oss hem.

 

Nea hade en kal fläck i nacken, troligen beroende på stress, och det skulle nog inte växa ut hår där igen. Men efter en vecka hade det vuxit igen nästan helt. Nea var och är väldigt försiktig katt.

Men hon har utvecklats och har nog mer och mer börjat förstå att detta är hennes hem, hennes enda hem.

Hon är gudomlig, charmig och vet vad hon vill.

 

Nea har fört med sig mycket gott, när vi var på katthemmet så frågade jag om de behövde hjälp ibland, och efter en vecka ringde de och frågade om jag kunde hjälpa till, och på den vägen är det. Så blev jag involverad i katthemmet. Och det har gett mig så otroligt mycket!!

 

Ödet finns därute, och det för samman oss .

Här har vi våran Tussi, mamma till Samantha... 

Tussi kom till oss 1998, hon bodde hos våra grannar som var alkoholister och narkomaner och behandlade henne väldigt illa, de sparkade på henne, slängde henne i väggen mm.. Så jag fick nog.. och jag tog henne.

Det tog oss 5 år att få henne att lita på oss, att förstå att vi ville henne väl.

Tussi är en underbar livsnjutare, som gillar att prata väldigt mycket. Hon säger gärna ifrån när hon har långtråkigt och vill busa. 

 

Hon är en riktigt intelligent katt, en katt som ett ögonkast säger mer än tusen ord. Sån underbar personlighet.

Detta är vår älskade Samantha, hon föddes hemma hos oss tillsammans med 4 syskon. Och min dotter fick välja vilken kattunge vi skulle behålla själva, och det blev Samantha.

Samantha var tjockast av dem alla i kullen, hon var så tjock så när de andra började springa omkring och leka och busa och utforska världen, så hann hon inte riktigt med.

Men det har hon tagit igen med råge!

 

Vi bor högst upp i ett våningshus ( 6 Trappor upp), och när min dotter eller svärson tar tag i dörrhandet NERE i porten så springer Samantha direkt mot vår ytterdörr och talar om för mig, "Mamma nu kommer någon hem". Hon står där och pratar tills dörren öppnas, då är hon överlycklig.

 

Hon har även varnat oss, man kan ju tro att om en ytterdörren öppnas och ställs upp, så smiter katterna ut, men så är inte fallet med Samantha, hon sitter kvar vid dörren och skriker på ett helt annat sätt som hon brukar göra när det är ngn hon känner till som kommer till oss, så hon fortsatte att sitta och skrika vid ytterdörren tills vi förstod att det var något som inte stod rätt till. 

Och mycket riktigt, det var inte svärsonen som kommit, utan det var någon som hade tryckt ner vårt dörrhandtag väldigt tyst och in i hallen för att sen när den personen upptäckte att katten faktiskt varnade oss försvinner fort som bara den. Så Samantha är en Vaktkatt, man hör direkt på henne när det är antingen dottern eller svärsonen som är på ingång.

 

 

Den enda långsiktiga och humana metod för att komma tillrätta med de tusentals förvildade katter i Sverige är att använda sig av Trap Neuter Return-metoden (TNR). Metoden innebär att katterna fångas in, tama katter och kattungar omplaceras, förvildade individer (som mår dåligt av att leva nära inpå människor) återplaceras i sitt gamla revir efter kastrering och får skydd, mat och daglig tillsyn av volontärer så länge de lever. På det viset stabiliserar man i första hand beståndet för att sedan låta det minska genom naturlig avgång. Kastrerade förvildade katter har en mycket bättre hälsa och livskvalitet än okastrerade katter, och man slipper även oönskade kattungar.

Metoden används över hela världen och har visat sig vara framgångsrik. Dess positiva effekter har dokumenterats genom många vetenskapliga studier. (Ladda ner litteraturstudien om TNR här och källgranskningen av utredarens referenser här.)

En kattkoloni uppstår i regel på ställen där det finns tillgång till mat och skydd. Typexemplet är att någon börjar mata en eller flera hemlösa katter. De okastrerade katterna och matkällan drar till sig flera katter, de förökar sig och till slut är det en stor grupp katter som håller till på platsen. Den som började mata har förlorat kontrollen över situationen och ber om hjälp. Den konventionella metoden där herrelösa och förvildade katter avlivas har visat sig ha en mycket kortsiktig effekt på en sådan situation. Tomrummet efter de avlivade katterna fylls snart av andra fertila katter och inom kort är kolonin återigen lika stor. Katten är ett mycket livskraftigt djur med stor förmåga att fortplanta sig. En honkatt kan få ca 120 ungar under sin livstid. Därför är den enda hållbara lösningen kastrering.

Det bästa är alltid förebyggande metoder där kattägare kastrerar och ID-märker sina katter. Tyvärr är det för sent för de förvildade katter som redan finns därute. Det är då TNR kommer in i bilden som en bra lösning.

Norge, England, Österrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland, Spanien Canada samt många stater i USA (bl.a. Alaska) är exempel på länder som har goda erfarenheter av TNR. I vårt grannland Norge har TNR prövats i Drammen, Stavanger och Trondheim. På samtliga platser med ett mycket gott resultat. Läs mer om det i litteraturstudie

 

Källa från: http://tnr-metoden.se

Bamse!!

En helt gudomlig katt, ca 10 år. 

Han älskar att vara med, han är otroligt social och vill kela i timmar. 

Han älskar att få gos och kel och han är supercharmig.

Denna lilla hjälten kan ligga hur länge som helst hos dig och få din kärlek, och gissa om du får kärlek tillbaks!

Han är så underbar.

 

 

Har en förkylning som heter duga!

Ligger i sängen och skriver och tittar på film, och givetvis har jag mina katter i sängen alla 3.

Så att vara sjuk är inte så "illa" egentligen, för man får uppvaktning av katterna hela tiden, som kommer och nosar på mig, stryker sig mot mig och kollar så man är okej. 

 

Det ger så otroligt mycket att ha dem. 

 

Igår kväll när jag gick och lade mig, så tog jag in vattenflaska, snytpapper i form av en toarulle och nässpray, vaknade i natt och behövde snyta mig, letade febrilt efter toarullen, den ställde jag på nattduksbordet, går upp och ska in på toaletten för att hämta en ny, och vad ser jag på golvet i fotändan av sängen, jo... min toarulle som stod på nattduksbordet, helt sönderriven! Jaha ja... kan bara gissa att det är Samantha som hittade den i natt och trodde att jag gav den till henne i present, hon fullkomligt ÄLSKAR toarullar, det bjöd jag på. 

 

Mina katter är vana att de får frukost med en gång jag stiger upp, i form av blötmat, men idag var jag så otroligt trött och mådde kasst, så jag lade mig igen, utan att ge dem blötmat, tänkte de får vänta lite. Men det var ju ett misstag från min sida, de demonstrerade hej vilt och tyckte att "Okej, ge oss mat så låter vi bli att välta allt som går att välta, är det en deal Matte?"... Givetvis fick jag gå upp och ge dem lite blötmat, sen åt dem och kom och lade sig i sängen med mig nöjda.. Snacka om att de vet vad de vill, och de ger sig inte förrän de får som de vill. 

 

Lilla Nea springer omkring och låter som en trasig tuta, hon vill ut på balkongen. Och jag fryser ... Nåja.. blev att klä på mig ordentligt på med tjocka tofflor och dra täcker över sig, för givetvis fick jag öppna balkongdörren, vem kan motstå en katt som springer och låter som en trasig tuta och som sen har ögon som mästerkatten när hon inte får gå ut, då får man dåligt samvete, så upp och öppna, krypa ner under täcket.. vad händer?? Jo Nea kommer och lägger sig, wohoo... upp och stänger balkongdörren och lägger mig igen.... Nu börjar den trasiga tutan igen... Same procedure as last time.... 

 

Tog mig en kopp te, och gick och hämtade lite mer vatten, på 3 sekunder har ngn katt fiskat upp tepåsen och den ligger nu sönderriven på golvet, och jag blev utan te. Te med örter är rena leksaken för katterna. De fullkomligt älskar doften och vill åt tepåsen så fort som möjligt. 

 

Jag bara måste rekommendera en av mina favoritsidor på internet när det gäller katter.

City the kitty.. en helt bedårande liten katt... och historien om den är så sagolik.

City the Kitty vandrade omkring ensam, hungrig och övergiven på gatorna, tills en dag.. när den träffade sin änglasjäl som tog hand om den och döpte den till City the Kitty, om ni kikar in på sidan så kommer ni förstå varför jag har fallit för denna lilla varelsen.

En helt underbar charmig katt..

 

http://www.citythekitty.com/