Crazy Cat Lady

Julen närmar sig med stormsteg!! Och det föll lite snö idag minsann. Härligt :) 

Lyckan är stor här hemma, min ena katt Nea lekte och busade med nykomlingen Lova.

Lova har återhämtat sig helt och hållet nu, det tog nästan två veckor för henne att bli en "katt", det är så skönt att se hur hon busar och jagar runt på bollar och mår bra. Hon har gått upp bra i vikt och är galen i mat :)

 

Min önskan är ju att kunna behålla detta lilla hjärtat, och idag har det varit framsteg, så jag hoppas och håller alla mina tummar och tår för att det ska gå bra. 

Nu har jag 4 katter att köpa julklappar till, men jag har ännu inte kommit på vad jag ska köpa till dem.

 

Men jultallrik ska de få på julafton! :) De ska ju oxå ha ngt gottigt att äta då. Det blir lax, strömming, räkor, mousse, leverpastej, grädde och nötfärs på deras jultallrik :)

 

I morgon ska jag tvätta alla kattfiltar, så de luktar nytvättat och gott för katterna, de fullkomligt älskar när det är nytvättat :) 

 

Igår var en bra dag, alla akuta ärenden löstes, och katterna som var i akuta lägen fick alla jourhem eller permanenta hem, det värmer hjärtat att så många vill hjälpa oss och lösa akuta ärenden. 

 

 

Fortsätter skriva ikväll, nu har jag en del att göra här hemma, samt handla julklappar. 

 

Orkar väl egentligen inte skriva så mkt idag.

Är bara ledsen, och känner mig uppgiven. 

 

En katt ska skjutas... 

En katt ska avlivas om den inte får nytt hem innan ägaren flyttar.

Katter som fryser

Katter som svälter

Katter som blir utslängda

Katter som inte får leva ett vuxet liv innan de ska avlivas.

 

Det kommer dagar då jag oxå tappar orken, men ändå tvingar jag mig själv att fortsätta kämpa för varenda liten , stor katt som finns.

När ska människor inse att de är lika värdefulla som varendaste individ som finns. Djur,människa, växter... Ja allt.. 

 

Nej... godnatt.

För ett tag sen fick vi in larm om en katt som var påkörd och illa skadad.

Vi ryckte in, och åkte dit.

Och det var en liten kattunge på ca 10 veckors ålder som förmodligen hade blivit påkörd.

Hans bakben var brutet.

Vi tog katten till djursjukhus och där konstaterade dem att så var fallet. Vetrinären där ville först avliva katten, men det gick vi inte med på, så sagt och gjort.. katten skulle opereras så fort den ätit upp sig lite och blivit lite piggare.

 

Efter ett tag så var pirate i bra skick för operation, och man gick som på nålar här hemma då oxå, om det skulle gå bra eller inte... men det gick toppenbra!!

 

Det blev en dyr historia för katthemmet, men tack vare alla donationer och gåvor så klarade vi det. :)

Det är vi evigt tacksamma för!

 

Pirate och hans bästa vän Wilbur har idag blivit adopterade, för de älskar varandra så mycket.

 

Nedan ser ni bilder på Pirate när hon hittades innan operation, samt efter operation då hon återhämtat sig, samt med sin bästa vän wilbur :)

 

Här hemma är det High life, katterna har busat som bara den idag, och Lova växer till sig mer och mer och börjar bli en KATT nu, nu busar hon, och mår jättebra.

Idag har det varit fullt upp, telefonen har ringt non stop.

Alla dessa katter som fryser där ute som inte har ett hem. 

Jag jobbar hela dagarna med att ordna hem åt katterna, och i de flesta fall har jag lyckats nu! :)

Man går och lägger sig utmattad och med alla dessa katter på näthinnan, när jag tittar på mina katter så ligger de gott i sängarna och i soffan och gosar sig. Medans jag ser alla katter som fryser där ute springa omkring och försöka få komma in i värmen. Det gör ont i hjärtat.. 

 

Man vaknar varje dag med tanken på vilka och hur många larm det kommer in den dagen om katter som inte har någonstans att ta vägen i kylan.

 

Jag är så tacksam att det finns vänliga människor som ställer upp som jourhem, eller som tar in katterna. Det är oerhört skönt att veta att just den katten får komma in i värmen nu. Och får mat och omvårdnad.

 

När man är ute och går så är man på helspänn, man tittar efter katter hit och dit, tänk om man kunde trolla så att alla katter fick ett hem, kärlek och omtanke och mat. 

 

Men jag och tjejerna på kattfoten gör så gott vi kan, och det känner jag att det har vi verkligen gjort. Vilket jobb vi har lyckats med under sommaren och nu det sista!

 

Kommer ni ihåg charmtrollet?

Katten som hittades svårt skadad och med halva kroppen full av likmaskar, som vi tog in till katthemmet, sen till vetrinären med en gång vi fick kontakt med dem, vetrinären hade aldrig förr sett något liknande, och vi gick som på tå för att veta om charmtrollet skulle klara sig eller inte... Men som vetrinären sa "Finns det liv, finns det hopp".. och jösses vilket liv det finns.. Vi fick tillbaka honom till katthemmet, vi tvättade såren, badade honom i ett medel, plockade sårkakor och smorde honom, och idag är han helt återställd! :)

 

Det är såna dagar som förgyller resten av dagarna!

 Detta är charmtrollet när han kommit hem till sin ägare som vi lyckades hitta efter många om och men! Charmtrollet är den utan svans, svarta :)

Jag måste säga att jag högaktar tjejerna som startade kattfotens katthem och driver det idag. 

Jag har nu varit volontär i 18 månader. Och jag har även tagit på mig mer ansvar och försöker hjälpa till så mkt jag kan.

Vad har då hänt inom mig under dessa 18 månader som jag har varit i nära kontakt med att jobba med katter.

Både positivt och negativt kan jag säga.

Det positiva är att jag ger och jag får så mkt kärlek och tacksamhet. Det är helt underbart att gosa och kela med alla katter och göra fint åt dem. 

Och när en skygg, vild katt helt plötsligt slår om och blir världens gosigaste så är det en känsla som inte går att beskriva! Det är en sån lycka.

 

Att få se katter få komma till kärleksfulla hem, det är oxå ren och skär lycka.

 

Det negativa i det hela är alla dessa hot om avlivning om vi inte tar katten/katterna. De ska flytta, de har fått barn mm.. En del tänker avliva sina katter innan de ens försökt att se hur det går när de flyttat, om katten anpassar sig, eller om de får barn, om det går bra. Det är så många som kommer och ska avliva sin katt/katter pga petitesser. Det gör så ont i mig, hur man ens kan tänka tanken. Och när man ber om några dagars frist för att försöka ordna jourhem så kommer hotet " Nej då åker jag och avlivar med en gång, för detta funkar inte". 

Vi är ett katthem, och vet ni hur många katter det är som far illa därute? Massor, det betyder att vi har alltid fullt. Vi har kölista och vi har akuta fall.

 

Vi har ägare som bara lämnar sin katt/katter när de flyttar, som en självklarhet att de ska klara sig själva ute. Men det är fel, har en katt fått kärlek, närhet och gos och haft ett hem som det har funnits värme i, så är det rena djurplågeriet att bara lämna katten till sitt öde. Det är sånt där som ligger och gnager i mitt huvud. För det är så otroligt mkt korkade människor där ute. Tar man inte med sig sitt barn när man flyttar? Eller det kanske måste byta dagis, och kan inte gå ut som det har brukat kunna göra på en innegård el. dyl. Bah, jag blir så trött på det.

 

Sen har vi folk som kommer och har allergi, det förstår jag att de måste lämna ifrån sig sin katt, och det gör ont i hjärtat att ta emot katter från en familj som utvecklat allergi, och som gråter en massa när de måste lämna ifrån sig sitt kära husdjur, de lämnar katten på katthemmet och de sitter kvar och gråter och gosar med katten, då brister mitt hjärta... då lider jag med både katten och familjen.

 

Nej kära vänner nu ska jag bege mig mot katthemmet för en dag fylld med kärlek! 

Hej allihop

 

Mitt namn är Lova, (ni ser mig på bilden här under).

Jag har varit med om något som alla katter borde få slippa vara med om.

Jag har fått springa ute och leta efter mat och skydd, jag åt allt jag kom över.

Minsta smula jag hittade så åt jag den, det spelade ingen roll om det var gammalt, ruttet eller skämt, jag åt det.

Jag var ofta rädd, och försökte hitta platser att få trygghet och känna ro.

Men jag hittade aldrig någon bra plats, så jag fortsatte att springa omkring och leta, jag gömde mig under containrar, bilar, sopkorgar, överallt där jag kunde få lite skydd.

Tiden gick och jag hittade mindre och mindre mat, och jag blev svagare och svagare, och smutsigare och smutsigare. Jag orkade inte ens gömma mig längre.

 

Människor har sett mig och klappat mig och tagit upp mig i famnen, men ingen har tagit in mig i värmen.

Jag började hoppas varje gång någon såg mig att de skulle ta med mig hem, ge mig mat, en bädd och kärlek.

Men det var en vänlig människa som fotade mig när jag stod och åt ur ett gammalt skinkpaket i en soppåse, och lade upp bilden på internet.

 

Jag vandrade vidare och letade efter skydd och mat, och folk såg mig, men ingen tog in mig :(

Jag hittade en sopkärl vid ett charkuteri som jag gömde mig under.

På morgonen kom det en väldigt snäll människa och såg mig, och sprang och köpte kattmat och gjorde ordning en bädd åt mig i ett varmt utrymme, och gav mig mjölk.

Sen ringde den människan till Kattfotens katthem i Halmstad, som hade efterlyst mig och letat efter mig i flera dagar!

 

Jag bestämde mig för att ta en promenad iaf, och kolla om det var varmare under bilarna.

Då kom det två tjejer och tog upp mig, gick in i en trappuppgång och gav mig mat. Sen kommer det flera människor och verkar jätteglada, de hade ju letat efter mig där jag låg i kartongen som killen på charkuterit hade fixat, och när de kom för att hjälpa mig var jag inte kvar, så de var jätteoroliga!

 

Jag fick sitta i en bur och in i en bil, sen fick jag komma hem till Mia, där fick jag gosiga filtar, och specialmat och tillsyn, jag har ju blivit lite förkyld, så nu har Mia helt plötsligt börja ge mig något riktigt äckligt i näsan, men det hjälper lite iaf.

 

Jag får mat en gång i timman här, och en massa kärlek, jag börjar bli ren nu oxå, för här tvättar de mig :)

Så nu ligger jag mest i sängen och vilar ut, och får en massa kärlek. Och jag börjar må bättre och bättre.

 

Det bästa som finns är att bli borstad med den där mjuka borsten som de kommer med. Och sen att få sova PÅ Mia, det är mysigt tycker jag. Och jag gillar att prata! Pratar du med mig, så svarar jag dig :)

 

 Den första bilden är på mig när jag äter ur soppåsen, den andra bilden är på mig när jag kom hem till Mia, och den 

 

 

 

Fick larm i söndags om en mager och frusen katt som sprang omkring och åt ur påsar. 

Vi efterlyste den, och var ute och letade och letade. Men ingen katt såg vi :(

Oron började växa allt mer, eftersom den var i så dåligt skick.

Igår var det en tjej som hade den i famnen, och släppte ner den!! Hon skulle handla först, sen skulle hon ringa oss.

Så då blev oron större, för då rörde katten på sig ganska snabbt, och vi var tvungna att hitta den fort som bara den om den skulle överleva några dagar till!.

 

Jag satt uppe hela natten och oroade mig, folk var oxå ute och letade och sökte efter katten, men ingen såg den.

Så äntligen idag ringde det en kille som jobbade på Risbergs Chark, och han berättade att han gjort ordning en låda och gett katten mat. När vi kom fram så var den borta! Panik!!

 

Men då är det två tjejer som tagit in den i ett trapphus och ringde oss, så jag var där på några sekunder. Tog med mig katten hem, körde förbi vetrinären först för att köpa AD mat, så den kan äta upp sig lite.

 

Nu ligger den gott i sängen och njuter av kärlek och värme. Det är en oerhört tillgiven katt, den får inte nog av kärlek, och den buffar och pussas och visar tillgivenhet.

Den är så mager och smutsig, men nu ska jag ta hand om den. Den ska få äta upp sig och få känna trygghet.

 

Detta var den bästa julklappen jag kunde fått! Att vi fann katten i tid!!

 

Dagen började bra, drack kaffe och gav mina pälsänglar mat.

Kelade och gosade med dem tills de tröttnade på mig och gick och lade sig i sängen igen.

Varit på katthemmet i kväll.

Kjelle Bus har varit och lämnat massa julklappar till oss :)!

Så ikväll fick alla katter massa godis av mig.

De var så nöjda, så det tackar vi Kjelle Bus för!

 

När man går där nere på katthemmet på kvällstid och alla sysslor är gjorda så är det så supermysigt.

Man går och kelar och gosar och har sig med varenda katt, utan att tänka på tiden.

Man ger och man får och man ger och man får. Det är helt underbart. Behöver jag beskriva känslan efter att ha gått där flera timmar och bara fått kärlek? Vilken lyx jag har!

 

Igår hade jag ett besök från en liten katt som behövde jourhem, så jag tog mig an den lilla sötnosen. Men bara efter ngn timma så fick jag ett samtal från en jättetrevlig tjej som ville ha honom. Så han blev bara här två timmar drygt. Men man fastnar för dem små liven med en gång. Men skönt att han fick ett hem så fort. Så nu finns det plats för en ny akut jourhemskatt hos mig.

 

I morgon är det Kattens dag, det får vi inte glömma! Då ska våra pälsänglar skämmas bort extra mycket. 

Och på katthemmet är det kattvisning från kl 13 till 17 och massa happenings. 

 

Jag och min dotter har suttit och tagit fram Kattfotens katthem Ribbons!

Vi tänker börja sälja det i förmån till kattfotens katthem, och det kommer kosta 20 kr styck. Så jag hoppas alla kattälskar här ute är med och stöttar oss och köper det. :) Det kommer gå oavkortat till alla våra katter på hemmet.

 

Mer info och bild om det kommer. Det är under konstruktion just nu :) Men beräknas vara klart inom en vecka ca.

 

Kommer även sälja det här via bloggen :) Och pengarna betalas då in på kattfotens katthems bankgiro med märkning "Ribbon" :)

 

Jag vill oxå lägga ut en vädjan... det gick rakt in i mitt hjärta när jag såg detta på facebook.

Så ni som läser, dela med er så lilla Stig får ett gott hem.

 

Ett SOS NÖDROP från en förkrossad liten Stig...
(Höllviken)

Stig är blyg för människor, men sin bästa vän Vilse har han älskat väldigt högt. I samband med att Stig skulle åka till veterinären för kastrering blev han skrämd.