Skygga/vilda katter
Kategori: Allmänt
När jag först började jobba på katthemmet, så var detta med vilda och skygga katter helt nytt för mig.
Man såg det som en utmaning, man ville så gärna visa katterna att det är bara kärlek jag vill ge dem.
Så jag måste berätta historien om Stinsen!
Stinsen heter just Stinsen för att han är infångad vid Tågstationen.
När han kom in, frästa han, attackerade och bet och revs.
Han var riktigt ilsk, så fort jag tittade in i holken där han låg så gjorde han utfall.
Men jag gav mig inte, Berit på katthemmet är en underbar person att lära sig av hur man ska hantera skygga/vilda katter, hon är precis som mig, inte rädd för att bli biten eller riven. Är det det som krävs så gör det mig inte så mkt.
Det gör ont, men den smärtan går över.
Stinsen låg i sin holk iaf 6 månader och var ilsken och tvärarg på oss.
Vi fick efter mycket om och men flyttat in honom till en kattbur inomhus, men det var inte det lättaste.
Där satt jag på golvet, och försökte närma mig honom, lade min hand framför honom, blev biten och riven och han visade verkligen att han absolut inte ville ha ngn kontakt med mig.
Berit gjorde likadant, och efter några månader..... EN DAG HÄNDER DET....
En dag när jag satte mig på golvet, så kom han fram och buffade, pussades, och kunde inte få nog av kel, han skulle ligga i knät och tryckte sin mun mot min haka hela tiden, han kunde inte få nog. Där satt jag med Stinsen, som varit vildkatt i 6 år, aldrig fått kärlek eller omtanke, och tårarna rann på mig av glädje.
Så att folk säger att det inte finns hopp för vildkatter, det är skitsnack, det finns alltid hopp, finns det liv, finns det hopp!
Idag är han världens keligaste katt, och han får verkligen inte nog av kärlek.
Bara man ger katten tid och tålamod och inte visar rädsla så får man en helt underbar, tacksam kärleksfull katt.
