Min älskade lilla Smulan. jag hittade smulan vid bron vid fallen i Trollhättan. Jag fick precis tag i henne innan hon skulle falla ner i strömmarna och klipporna. Hon var vildkatt. Hon var så mager och uttorkad, så vi tog henne till vetrinär, och de trodde hon var ca 3 veckor gammal. Jag bar henne med mig, vart jag än gick så hade jag henne vid bröstet i en bärsele. Jag gav henne ersättning och såg till att hon fick kärlek. Detta utvecklades till en sån underbar relation, som jag aldrig haft till en katt tidigare. Hon blev min bebis, hon sov med mig på en egen kudde, med eget täcke bredvid mig. Hon pussade mig tills jag somnade, hon slickade bort mina tårar. Hon var som en hund, jag kunde gå till affären, och när jag kom ut därifrån så satt hon utanför och väntade på mig. Hon hade sån otrolig personlighet. Hon var en sån kelgris. Och saknade är så stor fortfarande. Hon fick cancer i munhålan, och somnade in. Jag är så tacksam för att jag fick ha henne i så många år.