Crazy Cat Lady

Jag måste säga att jag högaktar tjejerna som startade kattfotens katthem och driver det idag. 

Jag har nu varit volontär i 18 månader. Och jag har även tagit på mig mer ansvar och försöker hjälpa till så mkt jag kan.

Vad har då hänt inom mig under dessa 18 månader som jag har varit i nära kontakt med att jobba med katter.

Både positivt och negativt kan jag säga.

Det positiva är att jag ger och jag får så mkt kärlek och tacksamhet. Det är helt underbart att gosa och kela med alla katter och göra fint åt dem. 

Och när en skygg, vild katt helt plötsligt slår om och blir världens gosigaste så är det en känsla som inte går att beskriva! Det är en sån lycka.

 

Att få se katter få komma till kärleksfulla hem, det är oxå ren och skär lycka.

 

Det negativa i det hela är alla dessa hot om avlivning om vi inte tar katten/katterna. De ska flytta, de har fått barn mm.. En del tänker avliva sina katter innan de ens försökt att se hur det går när de flyttat, om katten anpassar sig, eller om de får barn, om det går bra. Det är så många som kommer och ska avliva sin katt/katter pga petitesser. Det gör så ont i mig, hur man ens kan tänka tanken. Och när man ber om några dagars frist för att försöka ordna jourhem så kommer hotet " Nej då åker jag och avlivar med en gång, för detta funkar inte". 

Vi är ett katthem, och vet ni hur många katter det är som far illa därute? Massor, det betyder att vi har alltid fullt. Vi har kölista och vi har akuta fall.

 

Vi har ägare som bara lämnar sin katt/katter när de flyttar, som en självklarhet att de ska klara sig själva ute. Men det är fel, har en katt fått kärlek, närhet och gos och haft ett hem som det har funnits värme i, så är det rena djurplågeriet att bara lämna katten till sitt öde. Det är sånt där som ligger och gnager i mitt huvud. För det är så otroligt mkt korkade människor där ute. Tar man inte med sig sitt barn när man flyttar? Eller det kanske måste byta dagis, och kan inte gå ut som det har brukat kunna göra på en innegård el. dyl. Bah, jag blir så trött på det.

 

Sen har vi folk som kommer och har allergi, det förstår jag att de måste lämna ifrån sig sin katt, och det gör ont i hjärtat att ta emot katter från en familj som utvecklat allergi, och som gråter en massa när de måste lämna ifrån sig sitt kära husdjur, de lämnar katten på katthemmet och de sitter kvar och gråter och gosar med katten, då brister mitt hjärta... då lider jag med både katten och familjen.

 

Nej kära vänner nu ska jag bege mig mot katthemmet för en dag fylld med kärlek!